Mångtydigt, mystiskt

”Helen Engström behåller gärna mystiken i sina motiv, med konsekvent mångtydighet och abstraktion. Inte heller titlarna ger klarhet, ofta får det bli Gåtan, Förvandling, Utan titel. Och sällan ger hon sig efter en första målning, verken får gärna vila en stund för att senare erhålla ett nytt lager, och ännu ett, vilket skapar både djup och spännande strukturer.” ”Motiven ter sig mer än en gång som speglingar, ett slags skymtande av skogstjärn mellan bladverk – fast abstraktare än så, förstås.”

Ur recension av Ann Lystedt, Vestmanlands Läns Tidning , november -09

Recension i Svenska Dagbladet:

”Sätter sin lit till färgens inneboende kraft gör Helen Engström, och det bär långt. På det för olja ofta tacksamma underlaget trä målar hon sina abstraktioner, bilder som andas stark närvaro av natur. Med omväxlande högre och lägre tonlägen, exempelvis dovt rostrött och blekt grönt, bått eller gult varieras ett annars ganska likalydande språk, samtidigt som hängningen får den rytm som krävs i sådana här fall. Med övermålningar skapas ljusgenombrytningar i ytan, vilket får målningarna att vibrera av hemlighetsfullt ljus från underliggande världar. Att själva ytstrukturen är av vikt för Helen Engström och ensam förmår bära ett budskap kan man tydligt se i en av hennes bilder, en monokrom, där ljuset stängts in och bara kan anas under ytan.”

Lars-Erik Selin, Svenska Dagbladet, 2002

”Natur tycks det handla om i Helen Engströms abstrakta måleri, en känsla av natur, en förnimmelse av träd och vatten, uttryckt i luftig färglek i ljust och mörkt. Eller är det kanske en inre natur; hinnor, flöden, bräckliga kärl? Hur som helst är det vackra och spännande bilder i säker kompositionell förpackning. Bilder som håller kvar betraktaren genom sin föränderlighet – de förefaller röra på sig.

Lars-Erik Selin, Svenska Dagbladet, 1996 

English

Ambiguous, mysterious

”Helen Engström likes to keep the mystery in her motifs, with consistent ambiguity and abstraction. Even the titles do not provide clarity; often it is The Riddle, Transformation, Untitled. And she rarely gives up after a first painting; the works are often allowed to rest for a while, only to be given another layer, and another, which creates both depth and exciting structures. The motifs more than once appear as reflections, a kind of glimpse of a forest lake between foliage – but more abstract than that, of course.”

From a review by Ann Lystedt, Vestmanlands Läns Tidning , November -09

”Helen Engström relies on the inherent power of color, and it carries far. She paints her abstractions, images that breathe a strong presence of nature, on wood, which is a basis often well suited for oil paint. Alternating higher and lower pitches, such as dull rust red and pale green, blue or yellow, varies an otherwise fairly uniform language, while giving the hanging the rhythm required in such cases. Overpainting creates light breakthroughs in the surface, making the paintings vibrate with mysterious light from underlying worlds. That the surface structure itself is important to Helen Engström and alone can carry a message can be clearly seen in one of her pictures, a monochrome, where the light is closed in and can only be sensed under the surface.”

Lars-Erik Selin, Svenska Dagbladet, 2002

”Nature seems to be what Helen Engström’s abstract paintings are all about, a feeling of nature, a sense of trees and water, expressed in airy color play in light and dark. Or is it perhaps an inner nature; membranes, flows, fragile vessels? Either way, they are beautiful and exciting images in a confident compositional package. Images that hold the viewer through their changeability – they seem to move.

Lars-Erik Selin, Svenska Dagbladet, 1996